Järnbrist hos blodgivare: symtom, järn och kost

Järnbrist hos blodgivare är vanligare än många tror, och den är en av de vanligaste orsakerna till att en givare inte kan lämna blod vid en kontroll. Kroppen förlorar järn varje dag, och när en blodgivning tar bort röda blodkroppar förlorar du också järn som ligger lagrat i dem. Om kosten inte hinner ersätta förlusterna sjunker järnförråden, och till slut kan de inte längre bygga nya röda blodkroppar.

Varför blodgivare löper större risk

Kroppen förlorar dagligen en liten mängd järn, främst genom att hud- och tarmceller stöts av. Kvinnor i fertil ålder förlorar dessutom järn med menstruationsblodet, och det är därför de ligger högt på listan över riskgrupper för järnbrist. Blodgivare står också på den listan. Varje tappning tar bort en mängd blod som innehåller järn, och järnet i kroppen behöver tid att fyllas på igen. Om du ger blod ofta utan att tänka på järnintaget kan förråden tömmas, och det är därför kontroll av provvärden är viktig.

Andra grupper som räknas som riskgrupper är gravida, nyförlösta, idrottare, barn och ungdomar, vegetarianer, veganer och äldre. Det betyder inte att alla i dessa grupper har brist, men det är skäl att kontrollera järnstatus om du tillhör en av dem och också ger blod.

Så märker du att järnförråden tar slut

Brist på järn ger ofta symtom långt innan den blir en anemi. De vanligaste kroppsliga tecknen är blek hy och bleka slemhinnor, andfåddhet, minskad uthållighet vid träning och försämrad kontroll av kroppstemperaturen. Man kan också få sprickor i mungiporna, en glatt och ibland svidande tunga, håravfall och spröda naglar. Även immun- och infektionsförsvaret kan försämras.

Trötthet är det symtom som oftast beskrivs. Till de psykiska symtomen hör nedsatt koncentrationsförmåga och sämre minne.

Symtom räcker inte för att fastställa brist. Läkare använder blodprov och kontrollerar bland annat ferritin, som speglar järnförråden, och järnmättnad och serumjärn. Ett lågt värde på ferritin, som visar att järndepåerna är tömda, är det tecken läkare i första hand letar efter. Det kan finnas innan anemin visar sig.

Hur mycket järn behöver du?

Kvinnor i fertil ålder har ett högre järnbehov än andra vuxna, eftersom de förlorar järn med menstruationsblodet. Hur mycket järn som faktiskt tas upp beror mer på vilken typ av järn maten innehåller än på hur mycket järn som finns i den.

Hemjärn, som finns i rött kött, inälvsmat, kyckling, kalkon och fisk, tas upp bättre än icke-hemjärn från växter. Upptaget varierar dock mycket beroende på måltiden.

Kost som höjer och sänker järnupptaget

Om du äter mycket växtbaserad mat behöver du tänka extra på vad du kombinerar. C-vitamin ökar upptaget av icke-hemjärn. Bra källor är citrusfrukter, nypon, paprika, jordgubbar, spenat och surkål. Att laga mat i gjutjärnsgrytor eller -stekpannor kan också ge ett litet tillskott av järn.

Samtidigt finns det ämnen som hämmar upptaget. Komjölk är ett exempel, eftersom kalciumet konkurrerar med järnet. Kaffe, te, kakao, ägg och fiberrikt bröd gör detsamma. Kaffe, te och kakao hämmar alltså upptaget, så det kan vara värt att tänka på när de dricks.

Järn finns också i nötter, linser, bönor, ärter, tofu och spenat, men det tas upp sämre än hemjärn. Vegetarianer och veganer behöver därför äta någon C-vitaminkälla vid varje måltid.

Järntabletter, intravenöst järn och vad som tar tid

Om kosten inte räcker finns två vägar till: järntillskott och intravenöst järn. Traditionella järntabletter brukar ordineras med en till tre tabletter per dag. Nackdelen är att bara en liten del av järnet tas upp från tarmen, och stora delar passerar utan att göra någon nytta. Biverkningar som illamående, förstoppning och diarré är vanliga. Det tar också lång tid innan förråden är påfyllda.

Intravenöst järn ges direkt i blodet och är det snabbaste sättet att fylla på förråden. Dosen och upplägget avgörs alltid under läkarens ansvar. Det är vårdens beslut, inte något man startar själv.

Tillskott ska inte tas på gissning. En läkare kan avgöra om du behöver tabletter, vilken dos och hur länge. Om du redan vet att du är blodgivare och har symtom, prata med din läkare innan du börjar med tillskott.

Vad du gör inför nästa blodgivning

Innan du ger blod, kolla om du fått något besked om provvärden. På blodgivning.se finns sidan Min blodgivning, där blodgivare kan se sina blodgivningar, provvärden, utmärkelser och tidsbokning samlade.

Om du har symtom som trötthet, andfåddhet eller håravfall ska du inte bara vänta med att ge blod. Kontakta vården och berätta att du är blodgivare, så att de kan ta blodprov. Blodcentralen kan inte ersätta en medicinsk bedömning.

Ge inte blod om du är osäker på din hälsa. Det är bättre att boka en ny tid när du mår bra än att riskera att bli avvisad vid kontrollen eller att själv försämras.

Vanliga frågor

Kan jag få brist på järn av att ge blod? Ja. Varje tappning tar bort järn som finns i de röda blodkropparna, och om förråden redan är låga kan det snabbt bli brist. Regelbundna givare är därför särskilt uppmärksamma på kosten och på provvärden.

Behöver jag äta mer kött för att undvika järnbrist? Nej, men hemjärn tas upp bättre än icke-hemjärn. Om du äter lite kött behöver du tänka mer på kombinationer, som linser med paprika eller spenat med citron.

Hur länge tar det att återhämta järn? Det beror på hur låga förråden är och hur de behandlas. Tabletter kan ta flera månader, medan intravenöst järn kan ge snabbare effekt. Vården avgör vilken väg som passar dig.

Kan jag ge blod om jag har för lågt järn? Det avgör blodcentralen och din vård. Ge inte blod innan du har fått besked om att det är säkert för dig.